Hoppets triumf
Det nuvarande övergår så snart i det förgångna. All smärta göms långt bort någonstans, grävs ner och ur den föds ny styrka att vinna över frusen mark. Hoppet tänder ljusets låga i snödroppen den underbara och solen som tillfälligt doldes strålar åter från Guds himmel klara. Allt som höljts av kylans mörker lyser nu med himmelsk glans, fyller sinnet som med toner som om bara glädje fanns. Våra hjärtan höjs i jubel över segern som uppnåtts. Allt det gamla är förflutet. Järngreppsvintern har förgåtts! Kerstin Knutsson Siggelsten
Maja Gräddnooos Blues
Jamsession under rispad markis Stadskatternas eget paradis Windy City Cats katter med klös och perfekt ansats. Tenor, bas, sopran och alt. Musik med vind och extra salt. Ingen match att hålla takten Här samlas alla katterna i trakten gillar genast boogie woogie dansen balansen hålles bäst med svansen. Här är jammandet som i Miami Windy City Cats Blues Pelle jammar med Maja Gräddnooos!!! Kerstin Knutsson Siggelsten 25 mars 2010
Gåvan
Påskens lilja, du gyllene krona,
Solgul beredd att kröna
vår mark i konungslig skrud.
Vi överväldigas av detta sköna
Och höjer tack och lov till Gud
För undren Han så givmilt ger
Och dammens ystra fors
Vi Honom i allt vackert ser
Likväl där fanns ett kors
Av människors söner
Djupast Han i vånda sänktes ned
I eftergiftens böner
All världens smärta led
Att ge liv till varje själ
Han frivilligt gav sitt
I neslig död för allas väl
Att rädda ditt och mitt.
Uppstånden till liv och ljus
att kärleksfullt bereda
Boningar i Faderns hus
Vår väg till Honom leda
Jesus Kristus, kungars kung
För evigt namn Han bär
i ängarnas förvandling ung
dess Skapare Han är.
Uppväckta ut ur jordens mull
På nytt de till oss hälsa
Offret gjordes för vår skull
Från död till liv oss frälsa
Kerstin Knutsson Siggelsten
Lindring
Att bära inom sig en sorg,
att aldrig helt bli fri därifrån.
Det är livet. Tillkrånglat, ofullkomligt.
Är det inte egen smärta lider vi för andras.
När ska vi få ro?
Blott en dag… ett ögonblick..
är vad vi förmår bära,
inte allt på en gång,
men litet av livets varvade kompott
ibland sött, ibland surt.
Kompromisslöst tänkande.
Jag måste komma bort från valet eller kan jag inte välja?
Händelsernas gång löper över mitt huvud
utan att jag förmår stoppa dem.
Köpslå hjälper inte.
Bönen däremot lindrar effekterna och kan ta bort dem helt.
Du barn! Var är din tro?
Förflyttas berg i prövningstider?
När annars.
Så lindras oron i ditt bröst.
Gåtan du själv besvarat.
Tanken du själv sått,
men Gud har givit skörden.
”Var lugn mitt barn. Allt är i mina händer.”
Kerstin Knutsson Siggelsten
Uppvaknande
Långsamt, smekta av solens strålar, varsamt lockandes tillbaka från den djupa sömnen väcks de där. Krokusen i vårfint lila, solgult och vitt. Naturens långa paus, vintervila bryts av de små. Träden darrar ännu i vinden , karga tveksamma siluetter, grenverk högt ovanför våra huvuden. Det enda som hittills bjuds oss är fjolårslöven. De lyser vita, glänsande på de unga, spensliga grenarna. Isen ligger fortfarande vid den lilla skogssjön, men havet är fritt. Nu kan vindarna åter lekfullt ruska tag i det. Det väldiga istäcket har upplösts. Sol och vårregn i förträfflig samverkan. Vinterpälsen hängs undan för den här säsongen. Fortfarande en aning kyligt, men päls bland vårblommor? Går ej! Vägarna har breddats på sina ställen. Snövallarna, ett minne blott. Lyxig förändring! Nu till tidtabellen. Redan april! Hinns kilona med eller? Två månader till premiärdoppet! Påskgodiset sätter tillfälligt stopp för storlek mindre. Nytt försök efter helgen! Men stod inte vågen på samma förra året vid den här tiden? Uppvaknande! Kerstin Knutsson Siggelsten 2 april 2010
Ett barns uppmuntran
Det finns ingenting som så uppfyller
mig med rofylld tröst
som kärleksord rätt talade
i livets gyllene höst.
Så brinnande av lycka
står träden vid min fot
och grenarna med löv att smycka
av allt jag tar emot.
De spelar högt i linden
om det lilla jag har gjort
men björkguldlöv i vinden
viskar:” Det var stort!”
Att den var så viktig
min tjänst vid hemmets härd
att den var så riktig
och mer än guld var värd.
Kerstin Knutsson Siggelsten - april 2010
Guds röst
Är det så Gud talar till alla och envar I vitsippor så rara, i daggens pärla klar. De viskar vad Han ämnar. Och hans fotspår röjer. Vi stannar där Han lämnar dessa kvar och dröjer. Han vill att vi ska lyssna på hans röst så mild Ja, även när han ropar i höstens stormvind vild. Och när bergen vittne bär i aska, eld och dån. Han talar till oss även där Vår Faders käre Son. Han kallar unga, gamla till hans nattvardsbord all världen vill Han samla att lyssna till hans ord. Han väljer att tala och talar som Han vill i vårens första svala i vindens susning still. Kerstin Knutsson Siggelsten 22 april 2010
Blommor till Mor
Nu blommar det av gull
i backen hemmavid
där skogen lyser full
som i min barndomstid.
Vårens första blomma
gav jag glatt till Mor.
Nu vänder orden tomma
vid markens sorgeflor.
Där blommar blå penseer
inköpta i butik
men vildblommor är feer
med speciell magik
De viskar blygt och niga
fast jorden är så kall
Nu hör min lilla piga!
Vi åter träffas skall.
Lova mig att plocka
vildblommor i ett fång
Tag famnen full min docka
när vi möts en gång.
I saknad hörs jag svara
Ja min kära Mor!
De är så underbara
För din kärlek stor.
Kerstin Knutsson Siggelsten 26 april 2010
Soldränkta blommande hagar
Soldränkta blommande hagar. Doften av vildkaprifol. Tacksamhet inget beklagar vid rosor och nattviol. Syrsor dock spelar en klagan, en vemodets symfoni. Sommar är vinterdrömssagan. Hon kan ej evigt förbli. Hur än så gärna vi önskar, att trampa sommarvarm jord. I minnet dock evigt grönskar du fagraste land i nord. Yra av lycka att fröjda. I minsta glänta gehör av skogsfåglars strupar höjda till drillar i samlad kör. Så skir och ljuv kommer åter du ljuva, härliga tid. Jag syrsors klagan förlåter famnad av solvärmens frid. Kerstin Knutsson Siggelsten 10 maj 2010
Återkomst
Det finns en återkomst, en glädjens dag . Då mörkret skingras för en var. Det finns en ljusning klar att vänta, en fläkt av sommar ljus och klar. Det finns en sällsam lycka . Den förenar en broders hand som utsträckt är Det finns en ovanjordisk kärlek att älska som vår Herre lär. Det finns en längtan, hem, tillbaka till jordisk mor och far, en tröst för dyrbar att försaka, ett himmelskt hem du också har. Det finns en kärlek, mild och helig, som djupt i hjärtat går. Det finns ej tid att vara velig En dag allting till liv uppstår. Snart strös rosorna på ängen Vallmon blommar rött och grannt Syreners doft vid blomstersängen Är väl nog ett budskap sant. Om en glädje överdådigt i ett rike utan slut får jag leva, får jag andas är detta mig tillräckligt. Såsom rosorna på ängen näktergalens drillar når vill jag finnas , vill jag följa uti Upphovsmannens spår. För att möta för att finna ännu en gudomlig vår.
Dagg på rosenkvist
Som daggdroppar på rosenkvist är Dina ord till mig. De gnistrar underbara från himlens hemland visst, så tydliga och klara, när natten mörkret mist. De stannar för att lysa ljust upp min vandringsstig i tidiga morgonstunden med budskap ifrån Dig. De talar om den lycka som finns i himlens land, där inga sorger trycka, som här på jord ibland De vill att jag ska glömma all oro för en stund och i mitt hjärta gömma Ditt ord bak nattens blund Så gnistrande och klara de glimmar på min kvist. De talar om den skara som samlas helt förvisst, att sjunga välkomstsången, när all natt mörkret mist, att möta Soluppgången som dagg på rosenkvist. Kerstin Knutsson Siggelsten 28 maj 2010
